Hoppa till huvudinnehållet
Berättelser från Norge

Den osannolika byn vid världens ände

För 30 år sedan var invånarna i Bugøyne, ett fiskeläge långt upp på den norska kusten, redo att packa och lämna platsen för gott. Nu har orten kommit igen tack vare en kombination av målmedvetenhet, framåtanda och ett kontinentalt begär efter den underbara kungskrabban.

Den osannolika byn vid världens ände

Bugøynes kanske är en av de sista platserna på jorden där du förväntar dig att människor ska trivas. Det är en plats där man knappt ser solen på hela vintern, och inte alls i december och januari. Det finns praktisk taget inget växtliv att tala om mellan de steniga, väderbitna kullarna. Några få buskar och träd har lyckats slå rot men de är alla förtorkade och vindpinade och inget är ätbart. Längre inåt landet hittar du några renhjordar som livnär sig på mossan under snön, men här ute finns det inte mycket som håller människor vid liv.

Men om du är modig nog att ta dig an det karga, blåsiga arktiska landskapet och de smala, slingrande vägarna till den lilla byn – som ligger så långt nordöst du kan komma på det Europeiska fastlandet – så hittar du ett blomstrande samhälle.

I slutet av vägen hittar du Bugøynes, en by som frodas till följd av den röda kungskrabban.

Byn som nästan sjönk

För att förstå Bugøynes ned- och uppgång måste vi backa 50 år och ta oss över gränsen till nordöstra Ryssland. På 1960-talet släppte ryska vetenskapsmän ut några exemplar av den röda kungskrabban i ryskt vatten och de här krabborna spred sig västerut till norska vatten. För fiskebyarna längs Norges norra kust var den röda kungskrabban en plåga – den förökade sig med en rasande fart och hade en negativ inverkan på det marina ekosystemet överallt.

På den tiden var Bugøynes en ganska oansenlig, och en något avlägsen, fiskeby. Fiskfabriken, dit fiskarna levererade sina fångster så att de kunde kvalitetskontrolleras, filéas och skickas ut på marknaden, utgjorde hörnstenen i den lokala ekonomin. Det gav tillräckligt med stabila arbetstillfällen för att hålla samhället flytande. Under 1980-talet gick det emellertid utför för Bugøynes. Fiskarna började leverera sina fångster till mer lättillgängliga fiskfabriker på annat håll och Bugøynes var med om en ekonomisk nedgång. 1987 stängde fiskfabriken sina dörrar för gott. Øyvind Seipæjærvi, lokal banktjänsteman som numera är fiskare och en av de drivande krafterna bakom Bugøynes återuppblomstring, minns det som en svår tid.

”Vi försökte hålla igång den och locka till oss nya kunder, men det gick inte”, kommer han ihåg. ”Vi letade desperat efter en ny inkomstkälla.” De följande åren präglades av dystra utsikter och många invånare funderade på att flytta. Bugøynes invånare satte till och med in en annons i en nationell dagstidning där de sökte ”en ort som vill utöka sin befolkning med 300 personer”.

Sedan började vi fiska kungskrabba.
Øyvind Seipæjærvi
Norway King Crab

Räddad av skurken

Tre årtionden senare fick invånarna i Bugøynes en strålande idé: de började se den röda kungskrabban som en resurs och inte bara som ett otyg. Tillsammans med en handfull eldsjälar började Øyvind Seipæjærvi att marknadsföra Bugøynes-fångad kungskrabba till fisk- och skaldjursrestauranger över hela Europa. ”Jag reste över nästan hela Europa med kungskrabbor under båda armarna”, säger Seipæjærvi.

Strategin lyckades. Nu fyller Norway King Crabs huvudkontor den gamla fiskfabrikens lokaler och efterfrågan på det kloförsedda skaldjuret från Bugøynes är hög. ”Nu serveras kungskrabba från Bugøynes på exklusiva fisk- och skaldjursrestauranger i stora städer över hela världen: London, Paris, Tokyo, Abu Dhabi och många fler”, konstaterar Seipæjærvi stolt. ”Det är inte något för den vanliga turisten, men den äts ofta av skaldjursälskare”, tillägger han.

Tack vare den röda kungskrabban har Bugøynes omvandlats från en kämpande avkrok vid civilisationens ände till en plats som lockar till sig människor från hela världen.

Jag har bara provat på att bada här en gång och jag är inte lockad av att göra det igen.
Maria Høiberget Lavoll
Bor i Bugøynes

Offer som är mödan värda

I Bugøynes finns mer än bara krabbor. Genom att bygga en bastu på stranden i utkanten av byn lockar de till sig turistbussar från Finland, fyllda med människor som söker det lugn och äventyr som bara Arktis kan erbjuda. Besökare förs från bastun till stranden av Maria Høiberget Lavoll, som ibland tar en paus från sitt jobb som revisor för att hjälpa sin bror med bastuverksamheten.

Så länge hon inte behöver doppa sig i vattnet har Maria ingenting emot Bugøynes kalla och mörka avskildhet. Hon skulle inte vilja bo någon annanstans. Hon erkänner att man måste göra vissa kompromisser på en plats som denna, men i det långa loppet spelar det ingen roll. Hon säger att det är en plats som tvingar dig att fokusera på vad du verkligen behöver för att leva ett bra liv, snarare än vad du tror du vill ha.

”Du vet, vi är så vana vid att bara knäppa med fingrarna för att få allt vi vill ha”, säger hon. ”Men vi behöver egentligen inte det. Om jag vill gå på bio är det inget problem för mig att ta med mig barnen på en två timmars bilfärd. Om det är en bra film och du verkligen vill se den, så är det värt det.”

Gåvan som aldrig slutar ge

Bugøynes kanske verkar tyst, men det är långt ifrån stilla. Maria är aktiv i den lokala hälsoklubben som anordnar någon form av aktivitet nästan varje vecka.

”Det är allt från idrottsevenemang och vandringsturer till frågesporter och sångkvällar”, förklarar hon. ”Vi försöker erbjuda något för alla under året, oavsett ålder.”

Kombinationen av generösa havsresurser och en stark samhörighet är det som gör Bugøynes till en så dynamisk plats.  ”Varför i hela friden skulle jag fundera på att flytta söderut igen?” frågar Mariella Lind som flyttade hit för fem år sedan. ”Allt det som är viktigt för mig finns här: frisk luft, bra människor och möjligheten att uppleva naturen.”