Hoppa till huvudinnehållet
Berättelser från Norge

Det är en extrem plats att bo på. Om du är människa.

Du tämjer inte naturen på Norges kust. Du låter inte naturen överväldiga dig. Du anpassar dig. Du tuffar till dig. Och du fiskar.

Det är en extrem plats att bo på. Om du är människa.

”Det var nog lite dumt.”

När en våg slog sönder styrhyttens fönster och väckte Mikal Solhaug insåg han att han kanske hade utsatt sin fiskebåt för lite mer än den klarade av.

Han fiskade längs nordkusten, på N 71 grader, och lite längre ut än han borde med just den här båten. Med ovädret rasande omkring sig styrde Mikal mot land.

Precis som andra yrkesfiskare som arbetar i Arktis är Mikal van vid dåligt väder. Han utnyttjar ofta sjögången och vänder båten mot höga vågor och starka vindar så att fiskelinorna drar efter båten. Han har varit fiskare sedan har var 14 år och blev kapten i sin egen båt vid 23. Alla fiskare här uppe lär sig var deras gränser går och att respektera dem, och detta minskar riskerna till ett minimum. Men den här situationen var mycket allvarlig.

Fiske kan vara extremt

Allt mer vatten kom in i styrhytten med varje våg. En kille i besättningen tog en skärbräda i trä som mer eller mindre passade fönstrets storlek och använde ett täcke från en av kojerna för att få det att sitta kvar. Det tog udden av havets piskande, men stormen hade nu slagit ut alla deras instrument. Som Mikal sa: Det var ett dött skepp.

”Vi hade bara rodret och motorn att förlita oss på”, säger han.

Mikal tog rodret och använde vinden som enda hjälp för att navigera. Det blåste i sydlig riktning när vågen slog till. Han parerade vågorna och sicksackade sig fram för att skydda båten, vilket minimerade havets inverkan på det trasiga fönstret. Prövningen varade i 15 timmar. Slutligen lyckades Mikal ta båten tillbaka till land trots väderförhållandena och tack vare många års erfarenhet på havet. Lättad seglade han in i sin hemmahamn i staden Båtsfjord i östra Finnmark fylke – i nordligaste Norge.

Polarnätter och norrsken

Välkommen till Båtsfjord, en plats där det extrema är så vanligt att det nästan är vardagligt. Människor här uppe lär sig att anpassa sig, istället för att tämja naturen eller ge efter för den. Istället för att kämpa mot elementen låter de elementen sätta sin prägel på allt och alla.

Något som är typiskt för kuststäder i Finnmark fylke är att man ibland inte ser någonting. Polarnätterna blir allt längre och solens strålar bleknar tills dagen endast är ett svagt blått sken, medan snöstormarna är så kraftiga att du knappt kan se handen framför dig. Klara nätter skulle vara kolsvarta om det inte vore för norrskenets eteriska gröna, rosa och blå nyanser som dansar fram över himlen och skapar ett skådespel så vackert att det kan få hjärtat att brista om du tittar upp.

Människan må sträva, men fisken frodas.

Det är en underbar plats – för polarexpeditioner. Men som boplats? Dessutom upptar Finnmark ett landområde som är lika stort som Danmark, med en befolkning på bara 75 000 personer. Vintrarna är långa och solen visar sig inte på flera månader.

Man kan undra varför det över huvudtaget bor människor här? Anledningen är enkel: människan må sträva, men fisken frodas. Längs den norska kusten möter Golfströmmen det iskalla arktiska vattnet och detta skapar perfekta förhållandena för livet under vågorna.

Detta marina ekosystem har utgjort grunden för människors existens här uppe ända sedan den senaste istiden. Hundratals mil norr om de forntida civilisationer du läser om i historieböckerna fanns det redan då boplatser här som livnärde sig på havets rikedomar.

Norge fick den näst längsta kustlinjen i världen, och längs hela kusten hittar du viktiga städer och handelsnav.

Extrema avstånd

Norge kustlinje är näst längst i världen om du tar med de många öarna. Den totala längden på Norges kustremsa, inklusive Svalbard, är hela 130 000 km, vilket motsvarar två varv runt jorden.

En gång i tiden slog sig fiskare ner utmed hela kusten så att de kunde leva nära fiskstimmen under vågorna – vid havets alla rikedomar som utgjorde deras uppehälle. Än idag hittar du hus på de mest avlägsna öar som hör mer till havet än till fastlandet.

Våra större städer ligger längs Norges kust. Många av dem utvecklades som handelscentrum för fiskexport till den europeiska kontinenten. Vid Norges sydligaste udde har du lika långt till platsen där Mikal Solhaug gick i land efter den arktiska stormen som du har till Rom.

Att leva i nordligaste Norge är att vara nära naturen. Att se en flock sällsynta fåglar bygga bo på branta klippor när båten kommer in med dagens fångst. Fiskare som Mikal levererar de viktiga varorna till hamnen och fiskfabrikerna, och gör det möjligt för livet att fortsätta på den här omöjliga platsen.