”Sätt på er flytvästarna så kör vi igång!” hörs en bestämd röst från en stillsam brygga på Lofoten.
Efter flera dagars snöfall, iskalla vindar och vita bergstoppar omgivna av tjock dimma är det äntligen dags för solen att bryta igenom i Henningsvær i Vågan i ett stort och soldränkt leende. Klockan är 6 på morgonen och en kör av motorer börjar brumma längs viken.
Under Vestfjordens yta i Nordnorge återvänder den här unika besökaren år efter år – och det i miljarder. Skrei betyder ”vandrare” och namnet hänvisar till den 100 mil långa resan som torsken gör varje år från det isiga Barents hav till de något varmare vattnen utanför Nordnorges kust för att leka. Centrum för den här säsongshändelsen är öarna Lofoten och Vesterålen.
Skrei fångas bara under en viss säsong och fisket övervakas noggrant. Varje år väntar Norges befolkning otåligt på att deras speciella säsongstorsk ska återvända, och allt fler matintresserade konsumenter runtom i världen upptäcker den underbara kvaliteten och smaken. Simturen genom det stormiga Barnets hav ger skreien dess karaktäristiska fasta och magra vita kött.
Färsk skrei är endast tillgänglig under vintersäsongen och den har blivit en av Norges mest eftertraktade exportprodukter inom sjömatsindustrin – hyllad av köksmästare i några av världens bästa restauranger. Skrei är också den enda sjömatsprodukt i världen som har sin egen kvalitetspatrull, och de arbetar hela säsongen för att säkerställa att det bara är den allra bästa fisken som tar sig från havet till matbordet.
På Lofoten närmar sig februari sitt slut. Årets skreisäsong har precis börjat och något är på gång. Något stort. Det har kommit in trovärdiga rapporter om att stora skreistim äntligen är på väg söderut, något som erfarna fiskare omöjligt missar.
Det är inte konstigt att kaptenen och ägaren av fiskebåten ”Storstein”, Arve Guttelvik, är på gott humör. Mekaniska problem har tvingat Arve att ligga i hamn en tid, men nu är han redo att pröva lyckan och sätta sin yrkesskicklighet på prov igen. Han har till och med en ny mössa för tillfället, som om han vill sockra det beska pillret för de lekmän som finns med på båten den här morgonen.
”När du är en riktig fiskare tillbringar du dagen – inte bara en del av den, utan hela dagen – här ute." Vi kan inte säga att han inte varnade oss. Och så bär det iväg ut på det öppna havet.
”Satan i London!”, ropar båtens äldre besättningsman när en bit av utrustningen fastnar medan han försöker dra in noten några timmar senare. Kraftuttryck som detta tillsammans med kreativa svordomar och gamla visor ingår alla i Nordnorges fisketraditioner – och det gör även vissa gamla myter. Visste du till exempel att du får en god fångst om du har intimt umgänge med din käraste innan du ger dig ut på havet?
Torsk har utan tvekan varit en betydande norsk export sedan vikingatiden. Regionens viktigaste levebröd har varit en av de största inkomstkällorna – och anledning till stolthet – för många människor längs nordkusten sedan urminnes tider.
Vågans borgmästare, Eivind Holst, sa så här före fjolårets VM i skreifiske: ”Det här årliga vinteräventyret har gett Lofotens befolkning enkel tillgång till mat i 10 000 år. Hundratals generationer av fiskare och deras familjer längs den norska kusten, har överlevt tack vare Lofoten och dess resurser.”
I dagsläget handlar fisket av den norsk atlantiska torsken nog mindre om desperat överlevnad och mer om att fånga havets resurser på ett både vinstgivande och hållbart sätt. Det senare är mycket viktigt för Norge.
Torskbeståndet i nordöstra Arktis har klassats som ett fiskebestånd med full reproduktiv kapacitet av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och fångsten anses därmed hållbar. Det verkar som om den här gåvan kommer att fortsätta att ge generöst. Vad gäller ”Storstein” så återvänder kapten Arve Guttelvik och hans besättning sent på kvällen till fiskeläget i Henningsvær. Resultatet? Nästan 20 ton av den godaste fisken havet har att erbjuda.
Båtens äldste besättningsman får sista ordet och som brukligt är i den här delen av världen slösar han inte med dem.
Inte illa. Inte illa alls, för tusan.