Hoppa till huvudinnehållet
Berättelser från Norge

Ta det lugnt – vi kan det här

Norra ishavet kanske kan framstå som världens farligaste arbetsplats – men dagens fiskare värnar om sin säkerhet genom att vidta försiktighetsåtgärder och hålla ett öga på väderförhållandena.

Ta det lugnt – vi kan det här

Klockan är 15.00 och det börjar redan bli mörkt i byn Båtsfjord på Norges nordkust. Vattentemperaturen är fyra grader. Vid den här temperaturen dör en vanlig människa på grund av för låg kroppstemperatur på en timme om de hamnar i vattnet, det kan variera 30 minuter uppåt eller nedåt. I Norra ishavet är det emellertid mycket sannolikt att en kombination av chock, utmattning och höga vågor gör att du drunknar långt innan du fryser ihjäl.

Det har snöat kraftigt hela dagen. Vinden blir allt starkare och Båtsfjords gator ligger nästan helt övergivna. De flesta har det sunda förnuftet att stanna inomhus, eller om de absolut måste ta sig någonstans, då tar de bilen. De få som är ute, promenerar raskt och hukande för skydda ansiktet och kroppens lemmar mot den iskalla vinden och den piskande snön.

Dåligt väder, bra fiske

Det är skreisäsong, vilket innebär att det arktiska vattnet myllrar av den eftertraktade och värdefulla torskarten som får munnar att vattnas i hela världen. Det är den avgjort viktigaste tiden på året för fiskarna i Nordnorge. Det är också den tiden på året då Norra ishavet är som svårast, kallast och mest skräckinjagande.

Tor-Øyvind Bolle är 23 år gammal men redan kapten på en fiskebåt och en besättning på sex man. Han har precis kommit tillbaka efter en två dagars tur på Barents hav och med en fångst på upp emot sex ton torsk. Efter att ha lastat av sin last på den lokala fiskfabriken ger han sig ut mot havet igen. 

Han hoppades, som alla andra yrkesfiskare, på att solen skulle skina idag, vilket den inte gör, och på att havet skulle vara lugnt, vilket det inte är. ”Givetvis föredrar jag soliga och lugna dagar, men vädret är vad det är och det går inte att ändra på”, säger han med den självklara stoicism som är så vanlig bland fiskare i norr. ”Vi har inte haft en enda lugn dag på hela vintern.”

Han ser inte särskilt orolig ut när han blickar ut mot vågorna, snön och vinden. ”Det är inte så farligt. Det är bara mer arbete, allt kräver mycket mer ansträngning”, suckar han.

Övervakning och vidta försiktighetsåtgärder

Han är inte nonchalant eller blasé vad gäller säkerhet – han är tredje generationens yrkesfiskare och han har gett sig ut på havet regelbundet sedan han var sju år gammal. Han vet precis hur mycket stryk hans båt tål (”en hel del”) och är mycket medveten om när det är dags att styra mot land.

På kommandobryggan är Tor-Øyvind omgiven av skärmar och instrument som ger honom de viktiga uppgifter som han, hans besättning och alla andra båtar i den norska fiskeflottan behöver för att skydda sig. Han förklarar hur han även kan se var hans egen och alla andra båtar i närheten befinner sig, och till med strömmarnas styrka och riktning. Han är ständigt uppdaterad om den aktuella vindstyrkan och prognosen för den och våghöjden. 

Fördelen är att han kan reagera snabbare än det mycket ombytliga vädret. När han får en fråga om vad han anser är den största säkerhetsrisken när han är ute på havet, utlämnad åt de kraftiga vågorna som slår mot däcket och slungar hans båt hit och dit, den obevekliga vinden som rycker och sliter i manskap och maskiner och den tjocka dimman och snön som skymmer världen i ett ogenomträngligt dis, då svarar han utan att tveka ett ögonblick och utan ett uns av ironi: ”Eld.”

Minimera riskerna

Det visar sig att hemligheten bakom säkerhet på havet baseras på ganska standardiserade hälso- och säkerhetsrutiner: se till att du har den rekommenderade säkerhetsutrustningen ombord. Begränsa bruket av öppen eld. Se till att det inte finns några lösa kablar eller föremål. Etablera strikta rutiner för driften av tunga maskiner.

Dessa är riskerna du kan kontrollera. Riskerna du kan kontrollera, är de du undviker. Svårare än så är det inte. Han meddelar även sin position till fiskemyndigheterna med regelbundna mellanrum. Han rapporterar när han lägger ut fiskelinor och drar in dem, och rapporterar fångsten när han styr hemåt, när han levererar den och när han förtöjer båten.

Även om vi ännu inte lämnat fjorden början havets krafter redan att kännas av. Vågorna är ungefär en meter höga, vilket är mer än tillräckligt för att få en fullvuxen man på knä och hans mage att vända sig ut och in. Dock är detta inte något som påverkar Tor-Øyvind. ”Jag blir bara sjösjuk när jag inte har varit på havet på ett par veckor – sedan tar den en dag eller två för mig att återanpassa mig”, säger han.

Även om han inte har något emot lite hårda tag så är det lugnande att veta att han är medveten om var gränsen går. ”För mig går gränsen vid vågor som är fyra till fem meter höga, om de är högre än så kan det bli farligt”, säger han. ”Men jag var ute i en orkan en gång, emellertid var det i en större båt. Det var grejer det.”

Säkerhet i första hand

Man får känslan av att Tor-Øyvind och hans besättning skulle kunna göra detta med ögonbindel. Faktum är att det ligger ganska nära sanningen: de lägger ofta ut linor vid midnatt, när det är bäcksvart ute. Även om han aldrig känt sig i fara på havet, kan ett hårt hav ta ut sitt pris. 

”När du ställs inför denna typ av väder, dag efter dag, kan det dra ned på motivationen. Men när du halar in fångsten, då känns det värt all möda,” säger han.

Han kollar väderprognosen på sin telefon. ”Vi ger oss inte ut idag”, säger han.

När vi kommer tillbaka till Båtsfjord är hamnen full av både små och stora båtar, alla strandsatta på grund av vädret. Många fiskare tar tillfället i akt att besöka en av Båtsfjords två barer och umgås med kollegor, men man får känslan av att de hellre skulle vara ute på havet och ta hem den värdefulla fångsten.

Men det spelar ingen roll. Eftersom säkerheten kommer i första hand.