Norsk fiskehistoria går tillbaka till stenåldern. Att havet och kusten hade ett rikt ekosystem var uppenbart till och med för de tidigaste bosättarna. Ända sedan dess har människor här förlitat sig på havet för mat och uppehälle. Fisket var alltid lika viktigt som det var farligt och i tusentals år har våra fiskare bokstavligen satt sina liv på spel.
Längs hela norska kusten specialiserade sig olika städer – som skiljdes åt av enorma avstånd och mycket olika förhållanden – på olika arter och tekniker. Inrikes handel över stora avstånd tog fart på 1000-talet och kort därefter exporterade vi stora mängder fisk utomlands.
Torrfisk (torkad torsk) passade särskilt bra för export, tack vare dess fantastiska kvalitet och långa hållbarhet. Vikingarna introducerade den i Storbritannien och på det europeiska fastlandet. På 1200-talet hade staden Bergen på västkusten blivit ett stort handelscentrum varifrån man huvudsakligen exporterade torkad torsk och annan vit fisk som fångats norrut. Senare blev även Ålesund och Kristiansund viktiga nav där det handlades med klippfisk (torkad och saltad vit fisk).
På senare tid medförde motoriseringen och moderniseringen stora förändringar vilket minskade riskerna avsevärt. Traditionella exportvaror som torrfisk och klippfisk är fortfarande viktiga på många marknader runtom i världen, men numera kan du få all slags norsk sjömat – lax, torsk, räkor, makrill, kungskrabba och många andra arter – på restauranger och i mataffärer över hela världen.
Våra förfäder förlitade sig på enkla fisketekniker och använde primitiv fiskutrustning som hemmagjorda nät och krokar. Med tiden har vi utvecklat och förbättra våra verktyg och fångstmetoder. Vår kunskap om havet och dess organismer är det som ger oss möjlighet att vara innovativa inom havsodlingen och fiskeindustrin idag.