Hoppa till huvudinnehållet
Berättelser från Norge

De som värnar om arvet

Trots lång arbetstid, tuffa arbetsförhållanden och ett oförsonligt klimat håller nya generationer av norska fiskare familjetraditionerna vid liv. Varför?

De som värnar om arvet

Fisket har hållit norrmännen vid liv i tusentals år. Principerna för hur man fångar fisk och håller sig flytande i ett av världens tuffaste och mest oförutsägbara miljöer är desamma, även om metoderna och tekniken har utvecklats.

Den kunskap och det brinnande intresse man behöver för att ägna livet åt att fiska i Arktis är inte något som norska fiskare lär sig i skolan. De lär sig inte hantverket från skolböcker eller svarta tavlor, inte heller genom daglig träning i hemmet. Istället har de havet i blodet: det har förts vidare från tidigare generationer och kultiverats sedan de var gamla nog att gå ombord på en båt.

För dagens fiskare är fisket inte bara ett yrke – det handlar om att värna om familjens arv. Här är berättelserna om tre fiskare som är stolta över att föra familjetraditionen vidare varje gång de ger sig ut till havs.

Pål Arild Pettersen - Hålla traditioner vid liv

Hålla traditioner vid liv

Pål Arild Pettersen var bara sju år när han trillade ner i havet.

”Jag lekte med några vänner på stenarna vid vattenbrynet. Jag försökte nå en bit flytande polystyren”, säger han och pekar ner från en bro i Henningsvær, fiskeläget där han växte upp, och ut mot havet. Pål Arild förlorade balansen och trillade i.

Pål Arild hade tur: En uppmärksam granne såg när han föll i vattnet och lyckades haka fast hans oljebyxor med en spikförsedd pinne.

”Det var inte någon särskilt traumatisk upplevelse”, säger han idag. ”Det är en annan grej för barn – du blir tröstad och sedan är allt bra. Men jag kommer ihåg att jag var ledsen över att jag tappade en av mina gummistövlar.”

43 år senare är han fortfarande ute på havet, men under något trevligare omständigheter. Hans förfäder gjorde den långa resan norrut till Finnmark varje år – en resa som idag tar tre dagar i en modern motorbåt – med bara åror och segel.

Tacksam

Även om Pål Arild inte har något emot att föra familjetraditionen vidare så avundas han inte tidigare fiskare deras arbetsförhållanden.

”Min morfar brukade påminna mig om att vara tacksam för motorerna i våra båtar. Det var ett tufft, till och med brutalt liv ibland, och jag är säker på att många pojkar var tvungna att bli män långt innan de var redo." Men mycket har hänt under 50-åringens karriär till havs. Den norska fiskeindustrins strukturella förändringar, färre och större båtar, tekniska framsteg och högre löner har förbättrat hans arbetsförhållanden avsevärt.

”De fiskare som börjar sina karriärer nu får chansen att vara en del av en mycket mer professionell verksamhet. Det enda som inte förändrats är behovet av erfarenhet, vilket förs vidare från generation till generation och kräver mycket hårt arbete.” Är Pål Arild någonsin rädd ute på det öppna havet nu när han är vuxen? ”Inte direkt”, säger han, men han kommer ihåg när han var 15 år och åkte bergodalbana på 13 meter höga vågor på en räktrålare utanför Finnmarks kust.

”Det var kolsvart och för en gångs skull var det en lättnad.”

Det jag gillar mest med att fiska är morgnarna, att vara den enda som är vaken och segla ut till havs. Det berör mig på ett djupt plan. Jag känner mig fullständigt närvarande. Att bara njuta av tystnaden och en känsla av att vara ensam i universum – det är en stark, nästan andlig känsla.
Pål Arild Pettersen
Fiskare
Jens-Einar Bjørkås Johnsen - Tredje generationens fiskare

Tredje generationens fiskare

Det var aldrig någon tvekan om vad Jens-Einar Bjørkås Johnsen från Båtsfjord skulle jobba med.

”Jag visste att jag skulle bli fiskare innan jag lämnade lågstadiet”,  säger han.

Som många andra som väljer att tillbringa livet på vågorna med att fånga fisk, har han fisket i blodet. Hans farfar var en fiskare som kom hit från Lofoten, en annan viktig fiskeregion. Hans farfar kom först för säsongsfisket, men valde sedan att slå sig ner i området för gott. Han son gjorde likadant och nu är Jens-Einar tredje generationen Bjørkås-fiskare.

En familj med fiskare

Hans pappa gick i pension för nio år sedan och är nu 74 år gammal, men hans definition av ”pension” är lite ovanlig. När Jens-Einar kommer tillbaka till hamnen med dagens fångst väntar hans pappa ofta på honom för att hjälpa honom att lasta av.

”Han är en riktig tuffing – vid hans ålder kan han fortfarande arbeta 12–14 timmar på en dag, om han vill.” Även om det alltid är välkommet med hjälp kan hans pappas närvaro vara på både gott och ont. ”Han klagar alltid på att min generations fiskare har det för lätt. Förr i tiden fick han alltid rensa fisken själv, medan vi bara kan leverera vår fångst till fiskfabriken och åka hem – sådana grejer”, säger han.

Jens-Einar har två vuxna barn och även om de båda har följt med honom ut på havet, vill ingen av dem bli fiskare. Men det är inget som bekymrar honom. ”Det totala antalet fiskare i det här området har varit stabilt, och det har till och med ökat något de senaste åren, så det finns fortfarande en framtid inom fisket för nästa generation,” säger han.

Asle Jørgensen - Född att fiska

Född att fiska

Det är nästan lunchtid i Henningsvær på Lofoten. Den här torsdagen i februari är kall, våt och ogästvänlig även för den väderbitna Nordnorska kusten, och en överraskande mängd lokala och besökande båtar – med tanke på säsongen – ligger i hamn på sina vanliga platser. För vissa fiskare är en ledig dag inte ett lättvindigt val.

En ung man anländer med sin båt till en av kajplatserna närmast havet. Han och en äldre kollega ska leverera ungefär 1 500 kg sej. Inte illa för två timmars arbete kanske du tänker.

Men den unga mannen, vars namn är Asle Jørgensen, är allt annat än nöjd. ”Fisket var en besvikelse idag”, säger han tyst efter att han lastat av sin fångst på bryggan i stora metalllådor. Även om det ser ut som otroligt mycket fisk för oss lekmän så vet Asle vilka skatter som döljer sig i vattnet och han vet att han kan ta hem mer.

Hoppas på mycket fisk

Och det kommer sannolikt att gå bättre för den här lugna och trevliga 27-åringen. Han har finslipat sin arbetsmoral sedan långt innan han köpte sin första båt vid 19 års ålder och han kommer att göra samma sak i morgon – stiga upp, åka ut, dra in fiskenäten och åka hemåt.

”Jag hoppas på bättre förhållanden imorgon, med strålande väder och gott om fisk. Det är den delen av livsstilen som jag dras till”, säger han och tillägger att han visste att han skulle bli fiskare redan som barn. Asle kommer från Selje i Sogn og Fjordene, en by som ligger ca 150 mil söder om Lofoten. Hans familj har fiskat i generationer och levt längs den norska kusten i minst hundra år.

Lofoten är kanske händelsernas centrum just nu, men den unge mannen har planerat de närmaste månaderna. ”Jag ska ta ledigt i några veckor efter det här och sedan ska jag ge mig ut för att fånga mindre hälleflundra – min favoritfångst. Efter det är det torskfiske i Nordsjön som gäller. Jag älskar omväxlingen”, säger Asle innan han drar sig tillbaka till sin stuga där han och hans kollegor tvättar kläder och umgås.